Inför skolans uppsättning av Chicago hade Tibble och bild- samt musikaltreorna den stora äran att få besök av musikalartisten Petra Nielsen. Mikael Littwold, som har koll på läget, intygar att hon är en av våra största musikalartister.  

Hur kom det sig att hon blev det? Petra berättar att hon växte upp i en artistfamilj. Enda sättet att egentligen synas i familjen var genom att framföra någonting. Hon tyckte om det, och det ena ledde till det andra och Petra gick Balettakademien. Efter det hade hon tänkt att fortsätta på Cullbergbaletten, men vid den här tidpunkten så började musikaler bli mycket populärt, bland annat genom teveserien Fame. Så i den här vevan bildades en ensemble med flera unga artister som satte upp stora musikalnamn som Cats, West side story, Grease och Fame. Det här blev som en scenskola för Petra. Det var också vid den här tidpunkten, år 1993, som Mikael Littwold på Tibble startade en inriktning på Tibble med musikalprogrammet.  

Musikalartister under 90-talets slut hade en mycket hög status. Petra berättar ”Vi kände oss som rockstjärnor”. Och när Petra spelade Chicago i London var dubbeldäckarna vepade med stora bilder på henne.  

Det kunde ha blivit revy i Skåne i stället eftersom revyartisten Eva Rydberg erbjöd Petra en plats där. Men samtidigt fick Petra ett erbjudande från producenten Barry Weizler att uppträda i London med Chicago. Det kändes stort och läskigt. Men någonstans förstod Petra, att om hon tackade nej till det erbjudandet skulle hon säkert för alltid ångra sig. I London var Petra i ett halvår. Det är ganska stor skillnad på hur upplägget ser ut kring musikal och teater i London och New York jämfört med Sverige. Föreställningar pågår i många år där, medan vi i Sverige, normalt kör en föreställning under ett till ett och ett halvt år. 

År 2001 sattes även musikalen Chicago upp på Broadway. Men så skedde det stora terrorattentatet 9/11. Allt stängdes ned och Petra reste hem.  

Några år senare sattes Chicago upp på Östgötateatern. Petra har spelat både Roxi och Velma i Chicago. Ett minne som starkt har etsat sig fast är, när regissören på ett fint men tydligt sätt lotsade Petra rätt för att ändra sin karaktär Velma, till att bli mindre kaxig.  

Att leva för stora musikaler kan emellanåt bli väldigt uppslukande och när en föreställning tar slut, kan det kännas tomt. Men att vara dedikerad och arbeta hårt och sedan få gå in i en roll är också något väldigt roligt.  

Petra ger lite handfasta råd till våra Chicagoelever om att egentligen oavsett ålder när man arbetar i den här branschen så ska man påminna sig själv om att leka, att det är en lek, och att man måste våga göra fel – om och om igen.  

När vår föreställning drar i gång, då kommer hon tillbaks igen, Petra. Det gläds vi åt!